Sikahjort (Asien)

Vetenskapligt namn: Cervus nippon

Underarter/utbredning: Tio underarter är beskrivna, åtta förekommer i regionen: 1. Japansk Sika (Cervus n. nippon): Honshu, Kyushu, Shikoku, Yakushima, Mageshima og Gotoöarna (Japan). 2. Dybowski- eller Ussuri-Sika (Cervus n. hortulorum[=mantchuricus]): Manchuriet, Korea. 3. Cervus n. pseudaxis: Sydöstra Kina, Sydvietnam. 4. Cervus n. sichuanicus: Sichuan, Gansu (Kina). 5. Cervus n. yesoensis: Hokkaido, Honshu (Japan). 6. Cervus n. aplodontos: Norra Honshu (Japan). 7. Cervus n. keramae: Ryukyuöarna (Japan). 8. Cervus n. puchellus: Tsuschima (Japan). Sikahjorten er införd till en hel räcka europiska länder, (n. nippon og n. hortulorum): Irland, Sverige, England, Tyskland, Danmark, Österrike, Schweiz, Polen, Ukraina, Skottland.

Habitat: Skog med tätt bottentäcke och buskar.

Beskrivning: Medelstor hjort med en kroppsvikt på maximalt 130 kg samt en mankhöjd upp till 115 cm. Kroppslängd upp till 190 cm. Pälsen är under sommarperioden rödbrun med vita fläckar medan den under vinterperioden är svart/mörkbrun. Hjorten verkar ofta mörkare än den är på grund av lera och smuts under brunsten. Svansen är medellång och spegeln är vit och slås ut vid störning. Hornen får sällan mer än åtta taggar.

Jaktmetod: Pürsch- eller vakjakt. Sikahjorten är mycket skygg och är mest aktiv i skymmnings- och gryningstimmarna.

Jaktbar i: England. Inget specifikt artskydd i områden den är införd. Den östasiatiska populationen är under strängt nationellt skydd.