Antilopjakt
Jakt på världens vackraste vilt
Antiloperna kan möjligtvis krediteras för sin skönhet och samtidigt med den spännande och intensiva jakten på dem utgör de något av de mest perfekta jaktobjekten, och det vet skandinaviska jägare väl. Endast amerikanska jägare slår skandinaviska jägare när det handlar om vilken nationalitet som varje år besöker jaktfarmar i Sydafrika mest. Genom varsam och förnuftig förvaltning och god planering har man i Sydafrika kunnat bygga upp jaktfarmar med stora och varierande viltbestånd, och särskilt då antiloper.
Hållbar jakt – för viltets skull
Så sent som på 1960-talet var situationen en helt annan. På den tiden såg man lokalt på viltet som ett hinder för landets växande jordbruk och betande importerade kor och getter, och viltet var därför inte speciellt välsett, varför de flesta arter var i stark tillbakagång. Utvecklingen vände dock vid en begynnande jaktturism, som snabbt växte sig stor och plötsligt var det också ekonomi i att bevara viltet, vilket man började göra. På 1950- talet var det samlade viltbeståndet i Sydafrika nere på omkring 1 miljon djur och idag uppskattas det till ca 30 miljoner. Denna våldsamma och på alla sätt glädjande tillväxt har primärt genererats och finansierats av landets jaktturism, som i hög grad är byggt på antilopjakten.
Många jaktbara viltarter
Arter som kudu, impala, nyala, eland, oryx, springbock och wildebeest är utan gemförelse de mest jagade arterna, men listan är lång. Flera jaktfarmar i Sydafrika kan i dag erbjuda jakt på upp i mot 20 jaktbara arter från självproducerade bestånd, några farmar ännu fler än så. När man jagar antiloper i Sydafrika eller Namibia sker det vanligtvis efter samma mönster. Man bor på en farm eller lodge där man sover, äter och jagar ifrån.
Planera din egen jakt
På våra resor finns farmar på alla nivåer, allt från de mest utsökta lyxiga till de enklaste, som ändå är över kvalitén på inkvartering man upplever på jakter andra ställen i världen. Att man har jaktfarmen som ”basen” under jakten gör det lätt att resa på jakt med både familj och vänner. På morgonen tar man ut och jagar hela förmiddagen med en PH och minst en tracker/spårare. Att se en lokal tracker finna och följa ett närmast osynligt spår är respektingivande! Mitt på dagen äter man lunch och håller siesta då värmen är som hetast. Detta görs antingen på farmen eller ute på jaktområdet. På eftermiddagen jagar man igen fram till mörkningen. På antilopjakt kan man i stort sätt vara säker på ett gott jaktresultat. Det ställer inte så stora krav på fysiken men ju bättre form man är i ju fler skottchanser kan man förvänta sig att nå fram till. Kraven på skjutskicklighet är inte heller våldsamt höga, inte större än behövs för vanlig jakt på rådjur här hemma. Man använder nästan alltid en trebent skjutkäpp i den afrikanska bushen, och är man inte van vid en sådan kan man rekommenderas att träna några runder på skjutbanan med en sådan, så man snabbt och obesvärat kan lägga an i skjutkäppen när chansen för drömtrofén visar sig.
